m233b, En murrig fredag med val i sikte

Idag småregnar det.
Tänk vad småregn kan uppfattas olika. I somras tillexempel skulle det hälsats medapplåder. Nu är applåderna mycket tystare. Fast kanske myseliet myser. Under cykelrunda i skogen igår såg jag tre svampar. En låg på hatten med skaftet rakt upp och var förmodligen ratad. De två andra stod ännu upp men var oplockade. Förmodligen tallsoppar eller något annat med låg attraktionsgrad. Underligt att de kanske 20 millimetrarna vi fått på sista tiden inte producerat mer svamp. Däremot har våra björnbär snabbmognat och faller av och lägger sig påentregången där de fastnar under skorna och fungerar som stämpelfärg när man går in. Hoppas de hunnit vara goda innan de blev destruktiva. För övrigt tycker jag bären på sistones blivit mer kärnor än smak.

Igår var det var förmodligen minnesdag över judarnas flykt från Danmark till Sverige 1943.  Jag slog upp händelsen på Wikipedia som berättade, att överfarten till Sverige den natten kostade 1000 danska kronor per person, även för barn, vilket motsvarar ca 20000 kronor med dagens penningvärde. Flyktingtransporter har tydligen alltid varit lönsamma. Den dansksvenska var dock synnerligen riskfylld för såväl fartygsägaren som fiskefartygen. För att inte tala om passagerarna.  Flyktingarna blev tydligen väl mottagna i Sverige. Den tyska segervinden hade tydligen vänt.

För övrigt cyklade jag förbi stora gräsfält i förmiddags där det förekom ett stort antal vita svampar, helt utslagna. Undrar om de var champinjoner eller ita flugsvampar? Om detta kommer jag aldrig få något svar, för jag lät dem stå kvar. Men tydligen spritter det i museliet! På tal om något helt annat hade tydligen Sara Danius inte beslutat sig att gå tillbaka till Svenska akademien, vilket skulle ha förvånat mig. Hon verkar ju vara en seriös dam.

Själv funderar jag nu väldeliga hur jag skall rösta för att få Socialdemokraterna att bilda en regering med Centerpartiet, vars ordförande jag har stor respekt för. Jag tycker för övrigt det är svagt att samtliga etablerade partier inte klarar av att föreslå koalitioner som skulle få möjlighet att bilda en majoritetsregering. Deras löften blir då väldigt tomma.

dagsvers

moln kräver omoln
för att kunna avnjutas
utan kontrast. Kasst

 

m232, Föräldraassistent, ett framtidsyrke för utarbetade yrkesverksamma

Idag har jag ägnat mig åt telefonnummerletning-Många företag är inte förtjusta i telefonsamtal och de försvarar sig ofta med hemsidor med svar på vanliga frågor eller, om telefonnummer trots allt förekommer, långa telefonköer. Det vill att man har gott tålamod och billigt abonnemang och att linjen inte bryts när det bara finns 20 personer i kön före. Hursomhelst beväpnade jag mig med tålamod och en tillförlitlig telefonlinje(fiberkabel) och lyckades faktiskt i  de två fall det gällde komma fram till en person som såväl kunde besvara mina spörsmål som åtgärda de problem jag påtalade. Det kan löna sig att vara seg och övervinna hemsidor och andra kommunikatitonsskydd.

Min mobiltelefons display har knäckts på grund av ovarsam behandling. Det kan också vara så att mobilen inte gillar min bloggar. Vem känner till mobiltelefoners själsliv? Så nu börjar mobilbyte bli en nödvändighet. Jag har dock då ett stort problem, Jag valde vid förra mobilbytet en Iphone, som av så många sades vara överlägsen genom en genial och lättfattlig logik. Det är möjligt att det var så, men dess logik var uppenbarligen inte förenlig med den jag har, som uppfostrats av androider- Nu vill jag gå tillbaka till en android, dock avser jag i närtid göra en resa vars alla biljetter och reservationer finns i Iphonen. Och även om jag vet att firman som säljer mobilerna kan vara skickliga att överföra information mellan olika mobiler finns uppenbar risk att detta kommer gå snett och jag hamna i utlandet med biljetter som inte kan tolkas. Jag har visserligen skrivit ut de mest kritiska dokumenten, men jag tvekar Usch vad jag velar. Dessutom har mina ögon blivit sämre, vilket indikerar behov av en mobil med större display. Men då kan jag inte längre få ner mobilen i min bröstficka. Och då står jag i samma bryderi som jag gjorde den gång i tiden då jag lade av mig kavajen och plötsligt gjorde räknestickan hemlös. Å  andra sidan grälar min fru på mig över hängande bröstfickor, så hon skulle kunna bli lyckliggjord av en bröstfickeoanpassad mobil.  Tänk att det skall vara så svårt att byte ut en mobil. Eller att vara märkesotrogen som det kanske heter på dagens affärsspråk, fast då naturligtvis på engelska. (CI, custom infidelity??).

Jag läser också i tidningen att vi 40talisters överlevnad börjar bli ett ekonomiskt problem eftersom vi är så många och förmodligen kommer att behöva hjälp vid den tidpunkt då även vi drabbas av dagens frånvaro av ålderdomshem. Så det börjar ställas krav på oss att vi bör snabba upp vårt frånfälle för att inte utgöra en ren belastning för samhället. Alternativt kanske man skulle uppamma alla överstressade yrkesverksamma barn att börja utbilda sig till föräldrahjälpare på heltid. Och så har kuttingen gått runt ett varv.

 

 

m231,Käppberättande och bläck

Igår var jag på Timmermansgården och drog min käpps version av vår utflykt till fjärilshuset. Det gick väl sisådär. Helt klart klarade jag inte av att hålla käppen i en hand och mikrofonen i den andra.  Om käppen skall vara med, vilket inte är mer än rätt eftersom jag hävdar den är ansvarig för inlägget, måste jag exponera den på annat sätt. Jag är  också alldeles för snål med pauser. Vill man få reaktion från lyssnare måste  man ge dem en chans att reagera, och den chansen fick de inte. Talfördelaren, Pelle Olsson, visade med all tänkbar tydlighet just detta sitt inlägg. Detta har jag ju alltid varit medveten om, men när jag sätter igång att berätta har jag en tendens att gasa på, så att åhörarna inte hinner med. Och då står jag där vid slutet och känner mig dåligt uppskattad. Undrar om man kan lära sig att ta det lugnt? Hursomhelst skall jag gå igenom mitt manus en gång till för att finslipa detaljer. FÖrutom ordfördelarens inlägg var det glest med engagerande välskrivna spännande inlägg på caféet denna kväll. Göran Palm, berättarcaféet initiativtagare,  ville väl få fram folkliga berättelser till sitt cafë och kanske det var sådana som framkom igår. Kanske folkligheten är så seg-

Dagen har eljest ägnat åt att släppa loss min skärmaskin på gårdagens bröd, som producerades helt enligt recept i  åskfri miljö och blev helt ok.Slipmaskinen från Jula var uppenbarligen sågsugen, och skar snällt upp tre bröd i jämntjocka skivor. Brödet är ganska hårt och drivmotorn luktade betänkligt elektricitet (kortslutning) men höll ut till slutet. Tyvärr alstrar sågen en stor mängd smulor, men det är kanske sågbladets fel.

Min favoritaffär hade annonserat om rabatt på bläck till min skrivare, så jag tog en sväng in i Barkarbystaden där Kjell och Company har en affär och mycket riktigt hade bläckrabatt för min skrivare.Deras bläck har fungerat utomordentligt, betydligt bättre än originalbläcket, men skrivaren är mer än fem år gammal och företaget kan inte längre förse kunder med nya bläcksprutor, som förr man fick gratis vid problem. Då hade jag mycket problem i kombination med deras originalbläck. Nu har jag inte haft problem på länge med tvekar ändå att köpa in ett för stort färglager, för skrivaren är gammal och oreparabel. Bläcklager till trasig skrivare är det sista jag vill dra på mig.

Nu sitter jag och väntar på en partiledardebatt. Jag har inte sett någon tidigare och har inga positiva vibrationer inför valen. Socialdemokrater, Centern och Liberaler kan jag  tänka mig att rösta på, men jag har ytterst svårt att på något sätt stödja moderaterna. Så det är ett dilemma- Hur får man med Centerns Anni Lööf i en regering utan moderaterna?

 

 

 

m230, Val och tal och hörsel och frukt

Det blev kanske lite för mycket bloggutrymme för fjärilshuset. Jag hade inte fått ihop någon bra berättelse för mina cafeuppträdanden på berättarcafeer, så all min energi gick åt till detta. Jag kanske inte skulle publicerat förra bloggen, men man gör sina misstag. För den cafeintresserade kan jag berätta, att dagens framträdande kommer att ske med en helt annan historias än de som förekommit på bloggen, en som koncentrerar sig på käppens upplevelser.  Får se om den ligger bättre i munnen. för munnen har en stor betydelse för en muntligt berättad historias genomslag.

För övrigt var morgonen varm, men nattregnet gjorde att vi ställde in badet. Badsäsongen är kanske över för år, men visst har den varit fin. Sommaren har ju varit exceptionellt positiv för turism, men bristen på fukt har varit besvärande Att värme accelererar avdunstning är ju rimligt, men att värme med automatik skall leda till regnbrist är inte självklart. Naturens egna mekanismer är inte helt klara liksom ej heller våra möjligheter att påverka naturens nycker. Men om sommardtorkan i Sverige kan hjälpa miljöpartiet att vinna lite röster, så inte mig emot.  För övrigt har jag väldigt svårt att engagera mig för det närliggande valet eftersom vallöften helt hänger på hur röstsiffrorna blir och vilka koalitioner som sedan kan bildas. Dagens regering har ju haft vind i konjunkturen, vilket förmodligen inte är enbart dess förtjänst. Sjukvårdsskandalerna kring Karolinska är väl något som faller helt på koalitionen, vilket jag hoppas röstarna noterat.  Vad som sedan orsakat problemen med vårdens brist på arbetskraft och skolornas och polisens är svårt att hänföra till något visst parti, men dåligt chefsskap är kanske ett generellt problem som understryker den ökade rörligheten (egoismen) hos arbetskraften, vad man nu skall göra åt den.  Begreppet kall och långsiktigt ansvar för sina arbetsuppgifter är kanske något som är svårt att återinföra i kvartalsvinsternas tidevarv.

Mitt förra danska ölbröd blev till under ett åskväder och blev inte bra alls. Jäsningen stördes och förmodligen virrade jag till vattentillförseln på något sätt, för degen var inte i form ens när den kommit i den. Degen verkar gladare idag och solen har gett köket en bra  jäsmiljö.

Mina nyinställda hörapparater fungerar tyvärr inget vidare. Jag hör fortfarande extremt dåligt vid bakgrundsljud, vilket gör det extremt svårt för mig att lyssna på radio bilen. Jag får använda mobiltelefonens hörsnäcka i stället, för då hör jag radion bättre men reservförarens (hustruns) kommandon går fram sämre liksom hennes kommentarer. Tydligen förväntas detta tillstånd bli permanent om nu inte idog hörapparatanvändning kan få öronen att få ut mer av elektroniken.

Vad gäller björnbären har mognaden gått explositionsartad, och snart har alla mogna bären bergats. Äppelskörden blir också god och plommonträdets explosiva blomning har burit en hel del användbar frukt även om insekterna är på hugget och saboterar. Den slånbärsskörd vi inspekterade i söndags verkar också lovande, även om årets bär verkar  bli små, vilket väl torkan kan ansvara för.

 

m229, Kanske berättarcafé, nu med käpp

Häromdagen hörde jag ett litteraturprogram i radion där man pratade om en fjäril, i vilket sammanhang minns jag inte längre, men när söndagen inföll och min fru och jag ville röra på oss kom jag att tänka på fjärilmuseet på Haga där vi inte varit på väldigt länge. Tanken hade redan slagit mig på lördagen, men då var Stockholm så full av demonstrationer och poliser, att det luktade köer ända ut till Viksjö. Nu var det söndag och alla uniformerade män med nazistsympatier låg och sussade bakfulla hemma hos sina morsor och jag bedömde bilköerna var ett minne blott, om det nu blivit några bilköer alls. Så vi for in, men mötte vid infarten till Hagaparken av några gulvästklädda tjejer som förvarnade oss för att tv spelade in antikmagasinet i Haga just denna dag. Vilket bland annat hade sina konsekvenser för antalet lediga parkeringsplatser, som var få. Dessutom var parkeringsautomaterna trasiga och den app som alternativt krävdes för parkering, som jag faktiskt hade i min mobil, djävlades som bara appar kan. Vad jag längtade efter en springa att stoppa ett mynt i för en parkeringsbiljett. Sådana nostalgiska tankar drabbas jag numera ofta av.

Men tillslut besegrade jag appen och kunde greppa min promenadkäpp och gå mot fjärilshuset. Promenadkäpp ja, den kommer att ha en viss betydelse för denna historia. Jag skaffade en sådan, rättare sagt tog jag hand om min hustrus käpp som hon skaffat sig för kanske 30 år sedan när hon vrickat en fot. Käppen har en bra klyka och är kraftig varför jag föredrar den framför promenadkäppen som min far fick på sin 50årsdag. Med silverkrycka och gravyr. Den är visserligen elegantare, men min frus käpp verkar mer anpassad till den medicinska funktion jag behöver den förr. Jag har nämligen vid inte mindre än fyra tillfällen fallit omkull när trottoarkanter plötsligt dykt upp eller markbeläggningen omotiverat uppvisat en oväntat dalar eller när ett trappsteg plötsligt inte funnit där det borde, vilket har lett till att jag fallit och genererat blodvite, till allmän förskräckelse. För att undvika sådan inklusive sjukhusbesök använder jag nu käpp och efter det har inga blodviten uppstått. Jag känner mig dessutom säkrare med käpp om jag t ex skulle bli anfallen av någon cyklist. Hursomhelst hade jag käppen med mig när vi gick förbi antikinspelningskön, som var ansenlig. Men alla hade sina dyrgripar inpackade, så några rariteter fick vi inte syn på som kunde försinkat vår promenad.

Och fjärilhuset låg där det alltid legat och var positivt inställt till kulturarvkortet med vars hjälp vi tillsammans med pensionärsstatus sparat en avsevärd summa pengar.

Jag hade tänkt mig att en massa fjärilar skulle fara omkring i luften i fjärilshuset. Hemma har jag bara vita fjärilar som lär heta rovfjärilar på grund av faiblesse för rovor. De flyger ofta omkring i vår trädgård och när de träffar kollegor så brukar de göra piruetter-Nu var jag nyfiken på om piruetter uppstod för alla fjärilar och hur fjärilar gjorde om de mötte någon av annan sort än de själva. Men, som sagt. Det flög inte omkring några exotiska fjärilar alls, de enda vi såg var sådana som samlats vid utplacerade ”matblommor” på särskilda ställen där de satt, förmodligen bara sådana som åt långsamt och stannat kvar på matstället längre än vanligt. Min fru åter faktiskt också väldigt långsamt så om hon hade varit en fjäril skulle hon säkert suttit kvar vid matbordet hon också medan jag flugit omkring i taket och gjort piruetter. Om jag nu varit fjäril alltså. Men jag gar ju  käpp.  och den ställde till det en hel del när jag skulle fotografera med min mobil. Mobilfotografering och käpp går faktiskt inte så bra ihop om nu inte käppen är en selfiekäpp, och sådan är verkligen inte min hustrus gamla fotvrickarkäpp.

Eftersom fjärilarna inte ställde upp gick vi till hajbassängerna och fick en föreläsning om hajar. De som fanns där var från Marsaille och var alla unga hanar. Honor skulle komma, likaledes från Marseillle, om några, år då ungdomarna var könsmogna vid 8 år och då skulle det stå härliga till. När jag var i Marseille såg jag inga hajar men åt Bojjabaise som var sanslöst dyr och dessutom var trottoarerna guppiga, men på den tiden trillade jag inte. Om de hajar jag då inte såg var kvinnliga eller manliga har jag ej heller något minne av. Tycker förövrigt det var konstigt att vi i Sverige hade en pojkskola för hajar. Pojk och flickskolar har vi ju slutat upp med för länge sedan och att plötsligt bara bussa ihop killar och tjejer som inte känner varandra ett dugg först när de blivit könsmogna verkar inte riktigt genomt’nkt. Unket, skulle man kunna säga.

Hursomhelst lyssnade vi och sen gick vi på toalett och sen köpte vi oss kaffe och kaka och hittade till slut ett ledigt bord ute att sitta vid på rottingmöbler, men då var käppen borta. Jag räknade med att jag glömt den på en toalett för det brukar jag göra och har faktiskt skaffat en extrakäpp hemma, så det skulle inte göra något om jag tappade den gamla, som jag nu verkade ha gjort. Men jag sprang tillbaka och skrutinerade varje toalett jag lyckades komma in på, dock utan framgång. Men herregud jag hade ju en käpp till hemma, så jag gick ut till hustrun käpplös och ingen kant låg på lur. Men hustrun  ville inte acceptera att jag förskingrat hennes käpp, så hon gick in och letade hon med, och energisk eller enveten som hon är spanade hon även av området kring kafeterian, och där fanns faktiskt den felaktigt toalettförklarade käppen. Så vi kunde gå mot den appparkerade bilen utan risk för blodvite.

Det var kö på E4an mot stan men en ren fröjd att köra på andra hållet

m228, Hajar vinglar runt på Haga

Söndag med nattskur (8 mm) och morgonskur (0.5 mm) gav fullgott skäl för icke bad, Gäddor lär bli aggressiva vid nattskur, och vem vill väl bli biten av en gädda innan frukost. Speciellt inte efter den fullständigt gudomliga torskryggen som hustrun serverade igår med pepparrot utrörd i smör. Det  måtte kännas fint att få lämna vattenlivet så kulinariskt.

Igår hade besök på fjärilsmuseet vid Haga planerats men ställts in på grund av befarat trafikkaos på E4. Idag var inte en endaste Nordisk motståndsrörelse förvarnad för, så vi for in inte ont anande och hamnade mitt i Antikrundan, som tydligen spelade in i Haga. Men vi var inte helt ensamma,  köerna med visningsobjekt var superlånga, dock med skatterna väl inpackade. Visst parkeringsbesvär förekom dock och två parkeringsautomater var inte alls automater utan uppfyllda av långtidssamtal med central och Appen från Easy parking, som jag råkade ha, var svårtolkad. Jag hoppas min betalning gick in, men man kan aldrig vara säker. Tänk om någon kunde uppfinna någon slags kortsubstitut i form av små kuponger på fasta belopp eller rent av metallstycken som man kunde betala med. Det skulle vara århundradets lyft!

Hursomhelst låg fjärilsmuseet kvar men nu sammanslaget med hajakvarium med jättelika bassänger . Hajar kunde tydligen inte tugga, undervisade oss en museetjänsteman. De satte bara sina vassa tänder i bytet och skakade sedan loss köttstycken. Föreläsaren  uppmuntrade närvarande oskyldiga barn att prova skakmetoden på den mat som serverades hemma för att undvika slita på kniv och gaffel och känna sig om hajar. Det blir nog inte lätt att vinna över en morot. Hursomhelst var akvariets alla hajar ekologiska och importerade från Frankrike, tror jag. Man hade ett antal hanar som om några år då de blivit könsmogna skulle få möta franska hajdamer att fråga om tillstånd. Hajar kunde tydligen bli väldigt gamla, jag tror 100 år nämndes, om de inte infångades av elaka japanska fiskare som skar ryggfenorna av dem för hajfenssoppa och därefter kastade dem tillbaka som hajmat. Obehagligt. Det var en väldig mängd hajar som slaktades för hajfenssoppans skull.

Jag hade väntat mig att fjärilarna skulle fladdra omkring i den vattenmättade luften. Men det var knalt med fladdrandet, de flesta fjärilar vi fick syn på satt antingen på speciellt matplatser eller var upphängda som puppor i kläckningsstationer. Det fanns dock gott om bilder på fjärilar och precis som när det gäller korallrevmiljöer fascineras jag över djurens starka mönster.  Eftersom jag förmodar småfisk liksom fjärilar är  bytesdjur undrar jag om det evolutionara syftet med färgtäckningen.  Med både färgglada och grafiska kontraster skulle ju till och med färgblinda predatorer kunna hitta dem. Undrar vad Darwin tyckte i frågan.

För övrigt hade DN idag en stor artikel om utlänningars roll i kriminalitetn. Jag läste text och tittade på grafer men blev inte klokare. Jo. Fattiga invandrare lär ha högre benägenhet för  att åka fast för kriminalitet än mer välbesuttna. Vad man nu skall dra för praktisk slutsats av det? Och det fanns flera djuplodanade artiklar i dagens  tidning som inte heller de var lätt att omsätta i praktiskt handlande. Fakta enbart behöver man inte bli klokare av. Däremot var tydligen den deckare jag ser  på hbo ”sharp object” väldigt bra vilket jag uppskattade att bli informerad om, för efter fem avsnitt var jag fortfarande osäker.Däremot förstod och uppskattade jag mycket serien om Engelsmännen i Aden. Det måste vara en tung börda att sprida den västerländska civilisation över världen.

m227, Efter fem millimeter fjärran från demonstrationer

Så var det lördag. Igår kom tveksamma 5 millimeter av allt det överflöd som åskvädret satsade på Arlanda. Men vi tackade och tog emot. Och på natten kom en halv tyst millimeter till. Naturen blev glad. Men på morgonen kom badsolen helt överraskande, och då var det bara till att skjuta på frukosten. Att skjuta på fredagsfrukost med ägg är svårt, men när solen skiner och temperaturen ar 16 grader och badvattnet kan förväntas vara minst 20, Vad att göra. Och idag som SMHI hade antytt busväder!! Så kan det gå. SÅ vi cyklade mot badskogen. Hustrun först i ett förskräckligt tempo, för hon hade varit på Friskis och Svettis igår som tydligen fått livsandarna att vakna. Swisch,

Den dolska vägen visade sitt hemska hål där jag själv alltid förväntar mig rövare på lur eller åtminstone arg hund i bräckligt band. Men icke. Friden rådde.

Dock fanns vägstenarna kvar på lur som i samarbete med min styva sits påverkade ädla delar. Liksom längtan efter ballongdäck.

Men så äntligen badbrygga helt utan gäss eller annan sanitär olägenhet

Det fanns bara två städade ynglingar där som kunde lösa en tvist som uppkommit mellan mig och min fru om elektroniska tjut (bilalarm) i fjärran. De höll på min fru, så det handlade entydigt bara om min tinitus, som anpassat sig till verkligheten. Som vissa fåglar också har.

Och badet lagom varmt och vågorna inte alltför aggressiva. Och när man stiger upp ur vattnet känner jag mig åtminstone återfödd. Blöta lakan finns inte mer. Och sedan väntade äggen, som var välkokta, förhoppnngsvis av någon fågel som inte gjort sina behov på badbryggan.

Morgonradion hade talar om fjärilar, så vi hade tänkt fara in till fjärilshuset vid Hagaparken vid Norrtull. Men vi avskräcktes av trafikrapporterna som antydde trafikkaos på vägar mot Stockholm på grund av alla de aktiviteter som valen i september förorsakat. Så vi for ut och gick en runda vid sjön vid fågeltornet där slånbärsbeståndet kunde inspekteras – tillfredsställande och skräddarnas  vattenvandringar kunde noteras. Hen syns i nedre hörnet, fortfarande torr om fötterna. Hen sprang bröstsim, ca 1 dm per språng. Dock bara vid vindstilla. Men friden vid sjön var stor och kaffet smakade fantastiskt på den brygga som militären en gång i tiden upprättat där, helt välanpassad för kaffedrickning.

Till slut en stam där jag såg ett gubbansikte. Men ansiktet såg knappt kameran. Kameran tyckte att det var en uggla.

 

m226, När man inte hör får man se i stället

Igår besökte jag min audiolog i förhoppning om ett under. Hon försåg mig ursprungligen med en hörapparat inom gratisnormen, som var ganska bra. Men jag vile ha något mer änganska, ochdå ordnade hon något för 8000 kr mer, vilket jag tycker var helt ok för att gå från nästan användbart till fantastiskt. För 8000 uppnåddes inget fantastiskt. Så därför hoppades jag att det som inhiberade fantastiskt var något inställningsmankemang. Den var nämligen även försedd med manöverpanel som alltid brukar ställa tilldet. Så jagtog underverket  tillaudiologen som stoppade i diverse sladdar i apparaten och hörlurar i mig som skickade ut sinnrika ljud, men trots alla sladdar och motvilligt anslutna sladdar uppenbarade sig ingen fantastisk hörsel.  Trist. Jag kommer inte i fortsättning heller höra vad min bordsgranne säger, så det blir väl till att prata kontiuerligt i fortsättningen för att inte verka dum. För visst verkar man det när hörseln inte vill längre, och vad värre är, man blir dum av att ingenting höra.

Efter audiologen begav jag mig via i Slussenlabyrinter sinnrikt dold brygga för Djurgårdsbåtar till Liljevallchs med dess Lerinutställning. Lars hade försett lokalen med några containrar målningar som man hade fått botanisera bland och hänga upp verk som man gillade. Och det var inget dåligt urval man plockat ut från den sanslöst produktive målarens container.

Den första målningen jag fastnade för var av en husvagn mot en (hör bortklippt) svart bakgrund. Det var precis en sådan husvagn jag hade i mitt huvud med gasbehållare oh förtält och diverse utensilier runt om. Levin är otrolig på att plocka fram saker ur besökarens huvud.

En annan var en bild från en solig korridor i ett skärgårdshus, som jag också besökt. Eller någon liknande korridor med precis de vinklar och vrår som sådana korridorer har.

Slutligen en bild från ett arkiv, som han satt ljuset på. Man blir så nyfiken, fast det är nog mest kvitton och reverser i pärmarna. Fast vissa ser mer spännande ut än andra. Att de sedan alla är tvådimensionella gör dem inte mindre intressanta. Lerin är en trollkarl.

Det fanns många andra bilder också. En del av bilderna hade han skrivit lång text på själva bilden. Vad han skrivit var inte helt enkelt att läsa ut, vilken kanske inte var meningen heller. Jag vet inte om det är hans mening heller, bara att det finns en massa att säga om bilderna, Kanske.

Det fanns också en massa bilder av förstörda bostadshus från Syrien. Lerin lär ha varit i Syrien ,men innan destruktionen påbörjats, så hans ruiner finns antingen bara i hans huvud eller kommer från foton. Ruinerna är oerhört realistiska och påminner om de ruinlandskap jag ibland ser runt omkring mig i Stockholm, när krigens verkligheter blir för påtagliga. Ibland blir jag så tacksam när jag ser ett pendeltåg. Tacksam över att det ännu fungerar som pendeltåg och inte bara som motiv.

Lerin hade också levererat ett antal ramfrlsedda hund- och kattbilder från Brasilien. Inte minst ramarna var intressanta. Få av hans akvareller har ramar. Men brasilianska djur måste man kanske låsa in i ramar.

Hursomhelst en sevärd utställning. Och den guide som vi hade på vår visning var mycket lyssningsvärd. Hon menade, att Lerin är besatt av sitt målande. Han måste bara få ner dem på sitt grova franska akvarellpapper. Vad som menas med dem vet han kanske inte själv. Men skickliga är de , inte minst på att kompletteras med åskådarnas interna bilder.

dagsvers

nej akvareller
tar ej simborgarmärke
vid tropikhetta

m225, Att se bakom skynket

Igår bestämde jag att badsäsongen var slut. Vi hade vårt troligen sista förfrukostbad, som var helt förträffligt med såväl sommarmoln som fiskmås som ställde upp. En lämplig avslutning.  Och med flera burkar fyllda med energidryck kvar på badbryggan som inspiration till vinterns berättarcafeer. Det obegripliga är ofta intressant. Jag ser en deckarserie på hbo, ”Den skarpa kniven” eller något sånt som jag egentligen inte beriper ett dugg av, men som har en stämning som griper mig. Och så läser jag ”Varg bland vargar”  av Fallada för andra gången. även den fylld av stämningar och levande människor från en annan tid som likaväl kan inträffat igår som i morgon. Sådana böcker gillar jag.  Ochså går jag och funderar över att blöta frimärkena i min frimärkssamlingslåda. Så fullständigt meningslöst men trots det fullt av nostalgi. Man skall kanske vara rädd om sin nostalgi- Utan sina minnen vore man knappast den man blivit, och den man blivit är lika bra att bli vän med. Mina ideliga drömmar on tillkortakommanden kanske man kan medicinera bort med frimärksblötning? Man skall vara rädd som sina lyckopiller.

DN försöker idag visa om kommunala skolor är bättre än friskolor. Undersökningen verkar seriös, men svaret svårtydbart och svaret verkade bli ”ibland”. Världen är fylld av ibland när man så gärna skulle vilja ha en entydig sanning eller i varje fall ett entydigt bud. Så här är det. Dessutom har väl många av oss en kombination av längtan efter sanning eller åtminstone dekret och upprorslusta mot auktoriteterna.

Nej. Idag har jag inget budskap. Jag skall i eftermiddag ge min audiolog en ny chans att få mig att höra bättre. Situationen att sitta bland diskuterande människor och inte höra klart vad de säger är olustig, om man nu inte är sådan att man hela tiden kan prata själv. Hoppas audiologen hittar en arbetsmod för det elektroniska paket jag placerar vid öronen som medför underverk. Men  man kanske måste tro på möjligheten av underverk för att de skall uppenbara sig?

Och efter audiologen skall jag se på Lerins utställning. Hans bilder tycker jag säger så mycket om människorna och inte minst sig själv. Hur vi själva bär med oss våra möjliga bilder och hur ointresserade vi är att se bakom skynket. Se där en konst.

m224, Badslut?

En fantastisk onsdagsmorgon med väckningssol, vindstilla och 12 grader samt flera mogna björnbär. Och indikering på SMHI-app att väderomslag kan vara på gång.  Morgonbadcykling oundviklig.

Cykelstigen smålog, men fortfarande trots sjösättningen av korkplattan i regnmätaren, ingen svampparad vid vägkanterna. Inte ens tillstymmelse till enssmörsopp! Men stenarna på grusstigen ligger kvar och den nya tidens hårdpumpade cykeldäck är inga höjdare för ändalykter. Hårdpumpning minskar förmodligen gummidäckets anläggningsyta mot vägen och därmed friktionen  och medger därför högre hastigheter som kan ge cyklisten fördelar (när det gäller träffprocent  för korsande pensionärer). Men ojämnheter i vägbanan som potthål och kanter gör mera ont. Vill man speeda, får man lida.

Frånsett begränsade ojämnheter gick cykelfärden geschwint. Den gamle mannen som envisas med att skogslöpa visade inte sin flåsande och utmattade nuna idag, ej heller den urgamle mannen med hunden i barnvagnen. Och tyvärr var vägen ävenhelt fri från motionerande unga flickor som vägdekorationer.

Vi anlände till den heltomma cykelparkeringen som börjat grönska. Grillningsförbudsskylten vid ingången till badet var borta och på bryggorna satt två fåglar, en skarv och en fiskmås. Samt dessutom en plastpåse med två oöppnade energidrycksburkar. Ett dolt drama!? Fåglarna gav sig av när vi stapplade  ut på bryggan.men burkarna fick vi ta med oss efter simningen som ställföreträdande skräpplockare  eller historieförstörare. Vår omklädningssten låg tyvärr i skugga men alternativa stenar hade inte rätt höjd för pensionärsvänlig sittande avklädning. Men vattnet var klart och algfritt och blankt och helt optimalt för snabbt ryggsim. Mitt ryggsim går normalt snabbare än motsvarande på rygg, men idag var skillnaden enorm. Var orsaken putgubbmage?  Och himlen ställde upp med väldigt pittoreska moln och en fiskmås som kanske var på skarvspaning. Den såg så ensam ut. Och hemvägens uppförsbackar var vänliga idag, i går var de i motvind svårforcerade. Men det kändes som att semesterslutet var nära. Simhallen nästa (utan moln eller fåglar). Det kanske börjar bli rätt tid för frimärksblötning och höstfunderingar över vad man skall göra med sin nyblötta och resten av frimärksskatten.

dagsvers

en skarv och en mås
och fem läskedrycksburkar 
Ett badbryggsminne